En vacker dag.....

En vacker dag ska jag vara rik (ekonomiskt, i övrigt känner jag mig redan rik), jag ska ha en markansvarig som sköter markservicen och en revisor som sköter det finansiella, själv ska jag bara göra det som jag tycker är roligt och inspirerande. Meeeeeeeeeen medan jag väntar så är det väl lika bra att jag betalar mina räkningar och rastar dammsugaren (inbillar mig att om jag talar om att jag ska dammsuga så kommer det faktiskt att inträffa JUST idag, eller?).........suuuck.

Går in i sovrummet där sonen har huserat ser en tom skål som det varit filmjölk i, "skäller" på sonen, pratar om att plocka undan när du är färdig så glömmer du inte. Går tillbaka till min arbetsplats sätter mig vid datorn, tittar upp, ser en tom skål som det har varit filmjölk i.....suck.

-Va har du ADHD? Det kan man inte tro.

Det är en kommentar jag har fått mer än en gång, vad säger man då? ADHD syns inte utanpå, vi har inte en blinkande lampa med skylt på huvudet som talar om att vi är annorlunda och om jag inte hänger uppochned i lampkronan och hyperventilerar så kan jag ju inte ha ADHD eller hur? Men den här bloggen är ännu ett typiskt exempel på min ADHD. Fick idén att jag skulle bli en "bloggare" varför inte jag menar jag tycker om att skriva och folk säger att jag har så mycket fantastiska insikter i saker och ting. Så sagt och gjort jag skapade min blogg som skulle bli fantastiskt djuplodande med massor av insiktsfulla inlägg om samhället idag...självklart skulle jag bli berömd och min blogg digna av hugade läsare som bara väntade på nästa roliga intelligenta inlägg (alla andra kan ju så varför inte jag .....enkel match eller hur?). Jag skrev två halvdana inlägg och vandrade sedan vidare till nästa projekt, det var nästan ett år sedan.

Detta är väldigt typiskt för mig, jag är en idespruta men när iden är född är det som luften går ur och jag tappar intresset totalt eller så tänker jag .....det gör jag klart senare, jag brukar säga att jag har ADHD med en multipel kreativitets störning med andra ord jag vill göra allt på en gång och helst samtidigt och det måste gå fort annars blir jag uttråkad och gör något annat. Skriva måla skapa fotografera etc allt är kul och allt ska "leda någonvart" Eftersom jag är fostrad till att tänka att eftersom jag är intelligent så kan jag lyckas med allt.

Så vad händer när jag inte lyckas? (Och då menar jag omedelbart) Jaha då lägger jag den grejjen på hyllan eller tänker att jag är visst inte så smart när allt kommer omkring. Att ha tålamod eller uthållighet är väldigt svårt. Att förstå varför jag fungerar på ett visst sätt när det verkar som andra inte gör det är ännu svårare, att inte klanka ner på sig själv för att man inte kan hantera saker som de flesta gör utan att anstränga sig är svårast. Då pratar jag inte om att skapa eller att åstadkomma "stora" saker i livet utan vardagen. Som vuxen med jobb och familj ska du kunna planera och utföra saker som är tillsynes enkla så som att städa, komma ihåg möten, organisera vardagen, tidsplanera (hahahahaha jag älskar det ordet va fan betyder det?)

Jag fick min diagnos för 13 år sedan någonting av en psykolog som var eld och lågor över att få göra alla dessa "nya" test på mig. När han var klar skickade han mig ut i världen med orden jaha du har ADHD.....där stod jag med en fotostat kopia som "beskrev" ADHD och ett personligt utvärderande som talade om för personen som läste det att jag i princip.....sög, det var väldigt upplyftande så jag arkiverade brev och fotostatkopia i lådan för saker som jag vet men som inte betyder ett skit och gick vidare i livet.

Först nu har jag börjat ta in vad det verkligen betyder för mig personligen och fast jag "vet mycket" om ADHD är det ändå helt nytt på sätt och vis. Så istället för att bli rik och berömd på min blogg tror jag att jag ska försöka använda den som ett bollplank för att försöka förstå den där "galningen" som är jag.