Det är väl aldrig MITT fel heller??

Jag avskyr när folk skyller ifrån sig, men han men hon men dom...... Det gör mig vansinnigt irriterad. Förstås är det ju sambons fel när vi ryker ihop, skyll inte på mig, det är ju inte jag som pratar vansinnigt fort, hoppar från ämne till ämne, blir irrationellt rasande över småsaker eller som har tusen förklaringar till vad jag just sa.........nä nä .......inte jag inte........ ehrmmmmmmm =/

En känsla

En känsla......av att inte passa in, att se "normal" ut men ändå känna sig som om man var en halvmeter hög, grön och med långa tentakler stickandes ut ur pannan. Känslan av att avvika från normen (vad det nu är). Känslan av att stå på utsidan och titta in. Känslan av att komma från en annan planet, en annan värld. Känslan av att förstå sammanhanget fast ändå inte. Känslan av att kunna förklara hur man bör göra och sedan ändå göra tvärtom själv. Känslan av att framstå som socialt kompetent men inuti skrika va fan??? Känslan att verka vara färgstark och glad men inuti dov och svart. Den känslan.......

Jaha ännu en gång...

Har just haft en total härdsmälta för att det inte fanns något kaffe, och då menar jag total! Fan är det för fel på mig, borde söka hjälp, nej vänta det har jag ju redan gjort.Men det tar ju EVIGHETER innan något händer!!!! Ingen bra dag i dag.......ingen bra dag alls

Har halkat in på en väldigt bra och informativ blogg, den heter genrep, följande hittade jag där i en text om utmattning/ gå in i väggen:

"En doktor jag träffat, med ADHD som specialitet, menar att ADHD och utmattning i princip är samma sak. En person med en svår ADHD är, enligt hans sätt att se, konstant utmattad pga att hjärnan och nervsystemet ständigt blir överbelastade. Det här beror bl.a på hjärnas svårigheter att filtrera bort syn- och hörselintryck som är ovidkommande – allt processas på samma prioritetsnivå, fast vi egentligen behöver koncentrera oss på något helt annat. Lägg till att vi redan från början har ett något sämre arbetsminne än de flesta andra, vilket också gör att vi tappar tråden lättare, så förstår du en del av grogrunden till att hamna i ett utmattningstillstånd. Vi får aldrig någon ro utan måste extraanstränga oss hela tiden."

Nu förstår jag varför jag är så trött hela tiden, jag som brukade vara överallt..... För hela artikeln och länk till del1 samt annat matnyttigt gå till:

http://genrep.wordpress.com/2010/02/07/utmattning-och-adhd-gar-hand-i-hand-del-2/

Humörsvängningar......

I går kände jag mig såhär

Fast idag känns det mer så här

(om inte annat anges så är bilderna mina egna foton, snälla låna dem inte utan att fråga först)

Då så då börjas det.....

Så inleds den långa och frustrerande (av vad jag har förstått) resan mot en riktig diagnos, för det visade sig ju förstås att den jag har inte gills och det är väl okej för mig, jag vet ju vem jag är med eller utan papper men saken är den att om man ens ska komma på fråga för lite hjälp i sammanhanget så måste men ha en riktig diagnos. So thats where we are at. Har gjort självskattningstestet och lämnat in och nu väntar vi................. och väntar...... har jag nämnt att tålamod verkligen inte är min grej?

Gjorde ett annat självskattningstest på nätet:

103 poäng (70 och uppåt är indikation på vuxen ADHD) Testet ska naturligtvis bara ses som en fingervisning men kan va bra som en första grej om man misstänker att man kanske har en bokstav eller två.

länk: http://psychcentral.com/addquiz.htm

En vacker dag.....

En vacker dag ska jag vara rik (ekonomiskt, i övrigt känner jag mig redan rik), jag ska ha en markansvarig som sköter markservicen och en revisor som sköter det finansiella, själv ska jag bara göra det som jag tycker är roligt och inspirerande. Meeeeeeeeeen medan jag väntar så är det väl lika bra att jag betalar mina räkningar och rastar dammsugaren (inbillar mig att om jag talar om att jag ska dammsuga så kommer det faktiskt att inträffa JUST idag, eller?).........suuuck.

Går in i sovrummet där sonen har huserat ser en tom skål som det varit filmjölk i, "skäller" på sonen, pratar om att plocka undan när du är färdig så glömmer du inte. Går tillbaka till min arbetsplats sätter mig vid datorn, tittar upp, ser en tom skål som det har varit filmjölk i.....suck.

-Va har du ADHD? Det kan man inte tro.

Det är en kommentar jag har fått mer än en gång, vad säger man då? ADHD syns inte utanpå, vi har inte en blinkande lampa med skylt på huvudet som talar om att vi är annorlunda och om jag inte hänger uppochned i lampkronan och hyperventilerar så kan jag ju inte ha ADHD eller hur? Men den här bloggen är ännu ett typiskt exempel på min ADHD. Fick idén att jag skulle bli en "bloggare" varför inte jag menar jag tycker om att skriva och folk säger att jag har så mycket fantastiska insikter i saker och ting. Så sagt och gjort jag skapade min blogg som skulle bli fantastiskt djuplodande med massor av insiktsfulla inlägg om samhället idag...självklart skulle jag bli berömd och min blogg digna av hugade läsare som bara väntade på nästa roliga intelligenta inlägg (alla andra kan ju så varför inte jag .....enkel match eller hur?). Jag skrev två halvdana inlägg och vandrade sedan vidare till nästa projekt, det var nästan ett år sedan.

Detta är väldigt typiskt för mig, jag är en idespruta men när iden är född är det som luften går ur och jag tappar intresset totalt eller så tänker jag .....det gör jag klart senare, jag brukar säga att jag har ADHD med en multipel kreativitets störning med andra ord jag vill göra allt på en gång och helst samtidigt och det måste gå fort annars blir jag uttråkad och gör något annat. Skriva måla skapa fotografera etc allt är kul och allt ska "leda någonvart" Eftersom jag är fostrad till att tänka att eftersom jag är intelligent så kan jag lyckas med allt.

Så vad händer när jag inte lyckas? (Och då menar jag omedelbart) Jaha då lägger jag den grejjen på hyllan eller tänker att jag är visst inte så smart när allt kommer omkring. Att ha tålamod eller uthållighet är väldigt svårt. Att förstå varför jag fungerar på ett visst sätt när det verkar som andra inte gör det är ännu svårare, att inte klanka ner på sig själv för att man inte kan hantera saker som de flesta gör utan att anstränga sig är svårast. Då pratar jag inte om att skapa eller att åstadkomma "stora" saker i livet utan vardagen. Som vuxen med jobb och familj ska du kunna planera och utföra saker som är tillsynes enkla så som att städa, komma ihåg möten, organisera vardagen, tidsplanera (hahahahaha jag älskar det ordet va fan betyder det?)

Jag fick min diagnos för 13 år sedan någonting av en psykolog som var eld och lågor över att få göra alla dessa "nya" test på mig. När han var klar skickade han mig ut i världen med orden jaha du har ADHD.....där stod jag med en fotostat kopia som "beskrev" ADHD och ett personligt utvärderande som talade om för personen som läste det att jag i princip.....sög, det var väldigt upplyftande så jag arkiverade brev och fotostatkopia i lådan för saker som jag vet men som inte betyder ett skit och gick vidare i livet.

Först nu har jag börjat ta in vad det verkligen betyder för mig personligen och fast jag "vet mycket" om ADHD är det ändå helt nytt på sätt och vis. Så istället för att bli rik och berömd på min blogg tror jag att jag ska försöka använda den som ett bollplank för att försöka förstå den där "galningen" som är jag.