Så tufft....

Två killar kliver på en buss medhavandes ett gevär. De siktar på chauffören och begär pengar, ett skott avlossas och går lyckligtvis förbi chauffören, som kastat sig framåt, och ut genom rutan. Så tufft, vilka mästerkriminella, rena Maffia romantiken. De avviker från platsen med en liten summa pengar och lämnar efter sig en buss full med chockade människor och en busschaufför som traumatiserats för livet.

En hårt arbetande serviceinriktad människa har fått sitt liv förstört för växelpengar. För att inte tala om brottsrubriceringen, grovt rån alternativt dråpförsök? Hoppas det var värt det när ni sitter där i rättsalen, att ni med högt huvud kan checka in på hotell burfågeln för en längre semester. Vad är ett liv värt? 200 spänn? Patetiskt men också vansinnigt skrämmande .

Vart tog tjyvahedern vägen? Det meningslösa våldet sprider ut sig i samma takt som vi andra blir allt mer blasé, suckar och bläddrar vidare i tidningen. Om du nu nödvändigtvis måste vända lagen ryggen kan du väl ändå visa stil och elegans (inte för att jag på något sätt är för brottslighet). Tacka vet jag fasadklättrarna de vinnlägger sig i alla fall om att bytet är värt besväret.

Hur kommer det sig att våld hot och vapen numera är så "vanligt" så accepterat. Varför reagerar vi inte? Vad ska vi göra åt det? Jag har ingen enkel lösning jag heller men klart är att något måste göras innan allt barkar käpprätt åt helvete.

Dagens efterlysning: Heder, empati och ryggrad.

214 +

Jaha, så har de äntligen fått kontakt. Inte med yttre rymden eller en annan dimension genom användning av toner och ljus, utan med mannen som vann 214 någonting miljoner. X antal påringningar senare lyfte äntligen någon luren och svarade. Jag är lättad, blev orolig där för ett ögonblick att den stackaren hade trillat av pinn utav pur förvåning. Han har legat på golvet och försökt ta in vad som hänt, så långt är jag med.

Den lilla notis som ett av mina ögon gled förbi gav mig ovanstående information och jag hastade lättat vidare, så bra. Men vänta nu, låg han på golvet före eller efter telefonsamtalet? och om före hur länge då? Med tanke på att de försökte nå honom i flera dagar....3? Börjar nu min hjärna arbeta på högtryck.

När insåg han att han hade vunnit? Exakt hur länge låg han på golvet? Ifall flera dagar, vem gav honom mat? hur löste han toalettbestyren? var var hans fru? låg hon bredvid. Samtidigt som jag hoppas på att de inte har hund för vem gick ut med den?

Det är sådana rationella och vansinnigt viktiga tankar som dyker upp i mitt huvud när jag får reda på att någon i vårt avlånga land har hystat hem storkovan. Jag säger grattis nu kan ni ju köpa en sådan där uppblåsbar madrass så att det blir lite bekvämare där på golvet om ni nu hade tänkt göra en vana av den nya positionen under funderingar över vad man gör med så mycket pengar.

Själv skulle jag nog vråla tills jag fick ett astma anfall i det läget och sen boka en värdetransport för en blixtresa till svenska spel. Finns inte en chans att jag skulle skicka någon lott på posten eller dylikt de har ju bara 80% leveranssäkerhet (Inget ont om posten eller brevbärarna de gör ett fantastiskt jobb).

Vad händer sedan? vad gör man med sitt liv efter en sådan fantastisk vinst? Jag har en del idéer om vad jag skulle göra men det får bli en annan gång.