Jag lyckades äntligen ringa psyk i Tisdags, det har gått mer än fyra månader sedan jag var där för inledande möte och ifyllande av diverse papper. De hade glömt mig.... varför är jag inte förvånad, jag vet ju att man måste vara frisk för att klara av att vara sjuk i det här landet men det är ju sanslöst att man bara kan glömma någon så där.
Visst jag kunde ringt och tjatat precis som mina vänner påtalat att jag borde men som jag har nämnt tidigare så är det ju ett av mina stora problem, jag avskyr att prata i telefon med folk jag inte känner till att börja med och att dessutom behöva komma ihåg attt ringa under en viss telefontid....japp dömt att misslyckas.
Mannen jag pratade med lät lätt obekväm när han insåg vad som hade hänt och lovade att ta kontakt med mitt team (va jag har ett team och ändå händer det inget???) och sedan återkomma, han avslutade samtalet så snabbt att jag inte hann fråga om det skulle ta ytterligare fyra månader, tur att man inte är självmordsbenägen för då hade man väl fan varit död innan de fick tummen ur...
Något frustrerad...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar